En morgontrött fågelskådares år – från tallbit till talltita

Författare: Lars Sund

Utgiven av Förlaget

ca pris: 280:-

Så här ser han sig själv utifrån: en vitskäggig gubbe i gröna jägarbyxor, islandströja och blågul cykelhjälm. Morgontrött är han och dessutom svårt beroende.
Fågelberoende!
Lars Sund heter mannen och han skriver om fåglar han möter under ett års tid.
Jag förstår inte hur han gör men jag vill bara läsa vidare och se vad han ser. För han upptäcker de mest häpnadsväckande och pikanta händelser i fågelvärlden. Och han presenterar sina iakttagelser med lätt hand. Så jag hänger kvar.

Ta anekdoten om fiskgjusen tillexempel. Den satte klorna i en gädda men orkade inte lyfta den tunga gäddan ur vattnet. Istället drogs fiskgjusen, som borrat fast sina klor i gäddryggen, ner i djupet. När gäddan så småningom fångades hade den skelettet av en dränkt fiskgjuse kvar på ryggen.

När pilgrimsfalken bosätter sig över vintern i Uppsala domkyrka blir Lars Sund glad. Och påminns om tiden när falken skulle utrotas. I England under andra världskriget skulle alla pilgrimsfalkar skjutas, bon och ungar förstöras. 600 falkar dödades. Anledningen var att falkarna tog kål på brevduvor, som bombflygare behövde för att sända meddelanden till hemmabasen.

Lars Sund håller sig mest hemmavid, Uppsala med omnejd, när han skådar fågel till vardags.
Han gör det så enkelt. Hänger bara på sig tubkikaren och cyklar iväg. Ekoskådning. Och får se när havsörnen, tung som ett bombplan, glider över tiotusentals kacklande gäss. Alla lyfter utom en vingskadad grågås. Örnen trycker stackars gåsen ner under vattenytan tills den drunknar. Med gåsen som flytkudde börjar örnen simma, typ fjärilssim fast i havsörnsstil, och bogsera gåsen till land. En häpen och förundrad Lars Sund tyckte att örnen förtjänade sitt byte eftersom den arbetade så hårt. Och erfar samtidigt en svårbeskriven liksom ödmjuk lycka som närkontakt med stora rovfåglar kan inge.

Under pandemin blir fågelskådningen viktigare än annars.
– Vad skulle man ta sig till utan fåglarna, undrar Lars Sund. Och berättar hur skådare står i varsin ända av fågeltornet för att inte trängas.

En öde nyårsdag kan det räcka med en asfalterad parkeringsplats för årets första kryss – av en tallbit. Tallbitens hallonröda hannar har en satt, halslös profil som för tanken till brottare. Med dåligt bordsskick! utbrister Lars Sund.
Man kan också hitta författaren när han kikar genom nätstängslet runt reningsverket i Uppsala. För där, i januari, på slamavskiljaren springer en forsärla!
Lars Sunds beskriver fåglarna fyndigt och roligt så man förstår hur de ser ut och nästan hur de tänker.

Lappugglan tillexempel har gula ögon inbäddade i ett vitt mönster av fina koncentriska cirklar och vita omvända parenteser, rygg mot rygg, ovanför näbben. Uppsynen är värdig en häradsdomare från anno dazumal, konstaterar Lars Sund. Hörseln är viktig, lappugglan hör tassande sorkfötter på trettio meters håll.
Hörseln sviker däremot Lars Sund. Förgäves letar han brandkronad kungsfågel, vilket går lättast om man hör den. Men kungsfågelns lockrop försvann för många år sen för Lars Sund. Nu är också kungsfiskarens visslingar borta. En kvinna försedd med fågelapp lockar till sig BK. Lars Sund blir glad att kryssa BK men diskuterar om det är etiskt rätt att ha en mobil med inspelade lockrop som hjälpmedel.

Lars Sund beskriver i sin bok ett femtiotal fågelmöten under fyra årstider. När stararna i april kom tillbaka till Sverige berättar han om staren som är duktig imitatör och uppmärksammats av Shakespeare. En apotekare lät föra samtliga fågelarter som nämns i Shakespeares verk till USA. Det var på 1890 talet. 60 starar släpptes ut i Central Park på Manhattan. Idag uppgår populationen till 200 miljoner fåglar och de amerikanska stararna är aggressiva och tenderar tränga ut inhemska arter. Och blivit en invasiv art.

Stripgåsen syns ibland på Sunds fågelmarker. Den hör till de fåglar som noterats för högsta flyghöjd. De flyger över Himalaya, medelhöjd 6000 meter, på sin väg till Myanmar.
Blåhaken är en annan fågel som flyger över Himalaya. Imponerande för en fågel som väger cirka 20 gram och har ett vingspann på 13-15 centimeter, skriver Lars Sund och berättar om hur man med datachips numera vet vart blåhaken flyger.

Hur det allt varmare klimatet påverkar fåglarna bekymrar Lars Sund. Han noterar tillexempel att svartvit flugsnappare inte anpassat sig. Den ruvar äggen när de flesta insekterna redan är i luften. Så när ungarna kläcks är maten slut.

För Lars Sund är fågelskådning en utmärkt terapi för att skärpa koncentrationen och ta paus från vardagsbekymmer. Det har blivit allt viktigare att notera hur många arter han hittar i sin hemkommun. Lars Sund är inte är helt immun mot listraseriet. Eller gilla-markeringar på foton han publicerar.

Lars Sunds bok är också en bok om fågelskådare. Det är trevligt att läsa om skådarnas ordlösa gemenskap när de fått se sin fågel och sänker kikarna och tittar på varandra. Om blickarna och nickningarna som utbyts, aningen av leenden.
”Vi är nöjda och nöjd betyder på fågelskådarnas interna kodspråk mycket mer än vardaglig tillfredsställelse, det speglar en djup belåtenhet, ett slags långsam eufori och lycka som är svår att förklara för en utomstående. Men vi som är beroende förstår ju genast.”

Lars Sund kryssade 195 arter på ett år. Enligt officiella fågellista finns 591 fågelarter i Sverige.
Lars Sund är nöjd.

/Sigrid Flensburg

Total Page Visits: 36 - Today Page Visits: 1

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *