Vi får se mycket fint, vi Strandskator!
I lördags var vi på Bodens södra skjutfält under ledning av Jan Andersson, medlem i NOF och i Strandskatorna. Vi blev hela sju Strandskator och ett sällskap på totalt åtta personer.
Vädret var helt ok men vi saknade solen  även om den till slut glimtade till lite lovande.

Skjutfältet är ett vidsträckt område som försvarsmakten övar skjutning på som ni förstår.  Här finns  skog, berg och vattendrag. Det kan verka motsägelsefullt att fåglarna skulle trivas på ett skjutfält men det verkar gå bara bra.

Sönderskjutna skogsavsnitt tilltalar exempelvis tretåig hackspett som uppskattar  hjälpen att hitta döende träd.
Vi fick inte se någon tretåig men Janne lärde oss hur man tyder spåren efter den, intensivt barkade granar och barkspill på snön under.

Vad vi däremot faktiskt fick se, vilket var ett nytt kryss för flera av oss, var den mindre hackspetten, stor som en domherre och med en intensivt röd mössa på hannen och en vitfläckig ryggtavla som för skådaramatören skickar upp blodtrycket i tron att nu sitter här en vitrygg:)
Tur för övrigt att Janne hade ”ögon i nacken”, vi höll på att missa rariteten med sekunder.

På skjutfältet trivs också flera grupper av lavskrika men någon sådan fick vi tyvärr inte se, ej heller någon gråspett men däremot flera smalnäbbade nötkråkor som bjöd på stillebenliknande avbildningstillfällen när de födosökte på  de stelfrusna laxar som Janne och kamraten Lars Sundberg och Lars Berggren hängt upp  vid några av de totalt 20! matningarna de har på fältområdet sedan 14 år tillbaka.
Janne ringmärker härute och flera av de inidivder vi såg hade ringar.

Det går kolossala mängder med fågelfoder vid matningarna men Janne och hans kamrater är duktiga på att trolla fram korn och späck och annat till bra priser. Vid cirka tre tillfällen i månaden åker de runt och fyller på vid matningarna.

Strandskategänget bidrog förstås också som tack för en  mycket trevlig morgon och förmiddag under sakkunnig och jättetrevlig ledning.

/Elsa