av Jonas Classon och Anna Froster
bokförlaget Max Ström
ca pris 300:-
Ödesfågel. Vitklädd budbärare. Hägring. Vikt, glidande servett. Vildmarksjäl. Renhetssymbol. Relationsexpert.
Sångsvanen har många namn och otaliga berättelser, myter och folksagor kretsar kring den. I boken SÅNGSVAN Tillbaka i ljuset läser vi tillexempel att sångsvanen kan frambringa ljud efter sin död. Att värmeväxling räddar sångsvanen från att frysa ihjäl. Och när svanen sticker ner sitt huvud under ytan kan den se de dödas land på andra sidan sjöbotten.
Att boken alls kom till hänger ihop med de upplevelser som bokens fotograf Jonas Classon var med om när han var tretton år.
Efter flera år på sjukhus mötte Jonas en ny värld, en värld full av fåglar. Dels lappugglor och dels sångsvanar som flög in för vila vid sjön Tysslingen. Dessa möten förändrade hans liv. Han fick livsgnistan tillbaka. Sen dess, ett tiotal år, har Jonas följt sångsvanarnas återkomst med sin kamera de flesta marsmorgnar.
I boken har han publicerat de finaste.
Så nära sångsvanarna vi ser på fotona i boken kommer vi aldrig i verkligheten. Känns rikt att osedd få vistas vardagshemma hos fåglarna.
Bilderna i boken är tagna med största försiktighet med hjälp av gömslen, långa teleobjektiv och mycket tålamod.
Ett exempel är fotot på ett sångsvanpar i en jämtländsk fjällsjö. Efter flera dagars vandring via bergstoppar på spaning efter vita fläckar i en tjärn hittade Jonas rätt. Men för att på samma bild få med både svanparet i sjön och fjället i bakgrunden var han tvungen att ta bilden så lågt ner som möjligt. Enda sättet var att sänka sig i tjärnens nysmälta fjällvatten upp till armhålorna!
Jag vet att ett foto presenteras på en platt yta. Men vissa bilder i boken är, trots det, tredimensionella. Urskickligt fångat.
Bilderna ser ibland handmålade ut. Pappret är matt och strävt, inte glansigt och tjockt. Det känns mjukt och behagligt mot fingrarna.
Ibland är fotona så vita att det dröjer en sekund innan jag skymtar svanen i dimman, i snön eller frosten.
Inget av fotona med sångsvanar är det andra likt. De är fyndiga, hisnande och sprider en känsla av evighet. Variationen är oändlig. Liksom himlafärgerna. Speglingarna. Flygformationerna.
Texten i boken är medryckande. Tänk om alla läroböcker var skrivna med så lätt hand! Bildtexterna är dessutom ovanligt spännande. Ofta inrymmer de en avslutad egen historia.
Anna Froster har skrivit en bok så full av historier att jag handlöst sugs in och bara vill veta mera.
Hon återberättar upptäckter från forskare. Tillexempel hur ett vitt hav av sångsvanar plötsligt beslutar sig för att flyga iväg. Man tjatar en stund innan på sina grannar. En tålmodig forskare räknade upptill 687 dags-att-flyga-iväg skrik innan flocken lyfte.
Livet för sångsvanarna i Sverige var nära ett haveri för hundra år sen.
Människor behövde mat oavsett transmak och fångade svanarna. Utrotning och utdikning gjorde att endast tjugo sångsvanspar häckade i början av 1900 talet.
Samma utveckling var det i Finland. Yrjö Kokko, en finsk veterinär, tog som sin livsuppgift att leta reda på sångsvanar som levde kvar efter kriget. Sex somrar i väglöst land letade Yrjö och en kamrat i finska Lappland, förgäves. Sjunde sommaren la de sig utmattade under bar himmel och vaknade av duggregn. Och ljudet av en stöt som i en silvertrumpet. Äntligen.
För att inte skrämma svanarna drog de sig tillbaka, byggde en ”ren”, av björkslanor, ståltråd och renskinn. I denna trojanska ren, med plats för två personer, förflyttade sig männen ytterst långsamt, som en framdel och en bakdel, mot tjärnen med svanarna.
Fotona publicerades i Sångsvanens land 1950 och blev en succé.
I boken SÅNGSVAN Tillbaka i ljuset berättar Jonas Classon och Anna Froster om den explosionsartade återkomsten av sångsvanar. Idag finns omkring tiotusen i Sverige. De är nu så många att man till och med har rätt att skjuta dessa fridlysta fåglar – om de är fler än fem på ett fält med oskördad gröda under vinterhalvåret.
Sångsvanäktenskapet håller nästan alltid livet ut. De testar relationen ett år innan de slår till och lägger ägg. Sångsvanarna skulle kunna ha en relationsspalt i en lördagsbilaga, skriver Anna Froster. Ingen tillbakalutad slentrian där inte. Svanarna vårdar sin relation.
Sångsvanens långa hals är ett arbetsredskap. Halsen gör att de når sitt eget skafferi på sjöbotten. Sångsvanen har 24 – 25 halskotor. Och giraffen sju.
Och hur var det nu med svanesången? Är det en myt att en svan kan sjunga sig in i döden. Nej, återberättar Anna Froster. I fågelskådarnas bibel Birds of the Western Palearctic skrivs att sångsvanens luftstrupe går I en loop bakom bröstbenet. Detta betyder att en långdragen utandning hos en döende svan kan frambringa en serie av musikaliska toner!
/Sigrid Flensburg
