Författare: Stefan Edman
Foto: Jan Töve
Utgiven av: Votum Förlag
Antal sidor: 175
Ca pris: 280:-
 

Strax öster om Ljungskile i mellersta Bohuslän ligger ett område, som åtminstone från flygande perspektiv, ter sig som Norrland. Med böljande skogar, höjder och dalar tänker man inland, kronotorp och nybyggen. Men det är Bredfjället, ett stycke kärvhet hundra mil söder om den norrländska väldigheten.

Om detta säregna område, som för hundra år sedan var ett avskogat och ödsligt landskap, härjat av våldsamma avverkningar, har författaren Stefan Edman och fotografen Jan Töve gjort en bok. Om minnena av fattigfolk och torp och övergivenhet. En mycket vacker bok om strävsamhet på magra jordar, om uthållighet och seghet. Ja, till och med namnet har norrländsk klang, liksom andan kring de övergivna husgrunderna, och de som levde där en gång, bärdrottningen Hildur, blinda Mina som själv drog plogen och andra.

Skogen har återerövrat, både den gamla historiens skogsskövling och den lite nyare odlingsmödan runt torpen, nu tätnar det igen. För hundra år sedan, när området var som mest befolkat gick mer än hundra kor och betade skogen, ”1969 gjorde vi oss av med korna” berättar Helge, en av dem som minns och en av dem som växt upp på Bredfjället. Så såg ju historien ut, sextiotalet var det årtionde som onödiggjorde den svenska småbonden, de sista rörelserna in mot staden från böndernas reservarmé, därefter var processen avslutad. Ett av de verkligt stora skiftena var avklarat, ganska fredligt, utan ekonomisk fattigdom, men med andra, djupare förluster.

Stefan Edmans pedagogik är tydlig och vacker, liksom Jan Töves fotokonst. De två trivs i varandras sällskap och har gjort en mycket behaglig skildring. Som avläser landskapets och människans förändringar, ser ner i den danska tiden, skalar fram kunskap, som ur den magra berggrunden. Allt är sig likt på något sätt, ja inte det där med eken och asken förstås, de lövträd som kallas ädla har Norrland fått klara sig förutan.

Kanske är det den nya versionen av den svenska fattigdomens betydelse man hör i den här boken? Storheten i det anständiga liv man klarade att leva med ett fåtal kor men med mängder av arbete, självständigheten och resningen. Där fanns en rikedom. ”När dottern Ollena tjänade som piga på en gård nere vid kusten blev hon ihop med Johannes Korell, ’en välfredjad dräng med hjälplig kunskap’. Han ska ha varit flykting från Karelen, därav det nya efternamn han tog sig. Korells tog över Nybygget och födde upp fem barn på de näringsfattiga sand- och mossjordarna, en enastående prestation.”

De gamla generationerna är inte ens skuggor längre, de färdas över minnet in i bokens stilisering och formalisering, men med aktning och stor respekt. Och den moderna tiden, med sina rekreationsstigar och fritidshus står för det nutida livet på Bredfjället. En vägbeskrivning och utflyktstips avslutar boken, ”för dig som vill besöka gamla gårdar och ödetomter”.

/Jan-Olov Nyström