av Torbjörn Skogedal
Votums förlag 2024
ca pris 300:-
Torbjörn Skogedal är mannen som ställt väckarklockan mitt i natten och dragit på sig stövlarna. För min skull. Åt oss. Och vandrat ut i mörkret, skärpt blicken och väntat. Timme ut och timme in. Det är bekvämt för läsaren. Torbjörn Skogedal får blöta byxknän och sömnbrist.
Torbjörn Skogedal dras till det oansenliga livet hemmavid, till växter som nästan är osynliga, till insekter och djur som ingen lägger märke till. Ja, han förförs av en miljö som är okänd men ändå så nära.
Jag läser och är nästan fysiskt med när Torbjörn Skogedal kryper in och hukar i sitt gömsle. Jag följer med i hans ögonrörelser, får se det han ser och precis i den ordningen. Mitt i det invanda och hemtama upptäcker Torbjörn Skogedal oförväntade färger, avvikande rörelser eller kanske okända mönster. Anar en plötslig nos. Ett hjärta i en harsyreblomma. En desmeknopp ur en vissen vitsippa. Långsamt tolkar han vad ögonen eller kikarsiktet visar. En skymt, något litet, som är lätt att förbise och snart förgår.
Han förundras. Blir berörd. Varseblir det stora i det lilla.
Så funderar han högt över tingens ordning. Och resonerar sig fram till varför fladdermusen solar sig i en fågelholk. Varför bålgetingar rumlar runt bland oxbärsblommorna. Eller varför tranor smetar gyttja över ryggen.
Torbjörn Skogedals sätt att beskriva sina iakttagelser och långsamt föra in läsaren i miljön, gömslet eller gläntan gör boken extra levande även om det ibland omständliga språket bromsar handlingen.
Torbjörn Skogedal lyfter på stenar och avslöjar några individer som inväntar nattens mörker.
-Det finns utrymme för minst en förundran varje dag sommaren igenom, skriver Torbjörn Skogedal apropå det rika livet i insektsvärlden i området bakom ett vanligt uthus.
Han utforskar vårskogens doldis, ett halvgräs med blommor vilka i luppens förstoring visar sig ack så eleganta – vårfryle!!! Han gläds åt den stilsäkra vingteckningen på en oansenlig luktgräsfjäril. Han uppdagar den mikroskopiska blomsterprakten hos en – rödkörvel!
Minsann har Torbjörn Skogedal anammat Carl von Linnés ord som ungefär lyder;
Förundras över allt, även det mest vardagliga.
Torbjörn skogedal har gjort det till sin livsstil att aktivt iaktta hur ljus och årstider ständigt förändrar landskapet.
-Så det är fullt upp, skriver Torbjörn Skogedal. Ingen tid på dygnet kan förspillas och inget landskap bör försakas.
Och han lär mej nya ord.
Artglad. Det ordet står för glädjen i att upptäcka, känna igen och kunna artbestämma.
Lycka är att ha ett bakomuthusetområde, tycker Torbjörn Skogedal. Där naturen sköter sig själv och tiden går på sina egna villkor. Här brummar fyra centimeter långa flygande rovdjur, bålgetingen.
-Egentligen inte alls monstruösa utan bara vackra, konstaterar Skogedal.
Naturens fröjd är en tung bok. Du läser den inte på rygg i sängen. Du sitter med den i knäet eller låter ett bord bära vikten. Innehållet är resonerande och faktabärande.
Fotona är storslagna. Ett tiotal slås upp över två sidor. Jag känner så väl igen miljöerna. Drunknar i bilderna och egna minnen.
När du läst hela boken känner du dej tacksamt mätt men ivrig och glad att själv börja upptäcka evigheten i det triviala.
/Sigrid Flensburg