Författare: Tomas Bannerhed
Form och illustrationer: Mattias Käll
Förlag: Weyler Förlag
Pris: 200:-

Att läsa Korparna av Tomas Bannerhed är som att djupdyka in i en ljudtavla. Duken sprängs och jag hamnar i en värld av ljud och läten som smattrar, kraxar, gnäller och raspar.

Pang! är jag fast i ett stängsel av lockande, otäcka dramatrådar.

En svagt hotfull ton hörs genom boken. Texten är fri från intriger, det händer inte så mycket på ett yttre plan. Tomas Bannerhed laddar språkligt och slår an denna hotfulla ton. Läsaren sugs in.

Jag kravlar på nätrutorna/boksidorna och måste veta slutet på historien.

Det är svårt att tänka sig en mer fullödig bok till en fågelintresserad människa. Den har allt. Korparna är inte bara en fågelbok som beskriver hur fåglarna ser ut, var de finns, hur de låter, reagerar och beter sig.

Utan dessutom är Korparna en roman, en thriller och en kärlekshistoria. Det är inte en självbiografi men Tomas Bannerhed skriver om en miljö han kan. Han växte upp på en mindre lantgård i Uråsa söder om Växjö. Och Tomas känner igen sig i den 12 årige huvudpersonen Klas, som är ensam bland andra människor.

Varje ord är viktigt och språket spänstigt.

Språket är som en höjdhoppare som tar sats och skjuter kroppen bakåt med råge över ribban.

Också i stunder av väntan, stilla vandringar över myren och under funderingar i skogen är det stuns i språket och berättelsen. Jag sträckläser.

Det tog tid att skriva boken. Tio år. Varav fyra på heltid.

Tomas Bannerhed har skrivit om varje mening flera gånger.

När man läser boken tror man att han föddes med en fältkikare i handen! Men sanningen är att han inte kunde så mycket om fåglar när han började testa hur han skulle berätta. Men han lärde sig allteftersom han skrev!

Här en passus ur boken som visar skärpan i hans iakttagelser:

Rödhaken hade vaknat och släppt iväg en första slinga. Han som sjungit i så många soluppgångar att hela bröstet blivit brandgult till slut. Nu kom de första spröda tonraketerna, glittrande klara som om han satt och strödde silver över den förstummade skogen. Då visste man att det skulle dagas.

Man sitter som läsare på första parkett i fågelsymfonierna. Tex när Nattorkestern spelar upp:

Inne i starrkärret gick den småfläckiga sumphönan och höll takten, bakom oss satt näktergalen och flöjtade och smattrade så att det piskade i öronen på en, sävsångaren raspade och skärrade och visslade som om han hade råkat i fullkomlig extas borta i videbuskarna. De friande enkelbeckasinerna kastade sig handlöst ut ur himlen och bräkte för allt vad de var värda, skäggdoppingarna skorrade och viporna tutade och gnällde, någonstans stod vattenrallen och hamrade fram sin takt, sitt enträgna kypp, kypp, kypp,kypp-…

Korparna belönades med Augustpriset 2011.

I höst kom Tomas Bannerhed ut med en ny bok ” I starens tid”. Med foto av Brutus Östling.

Den som vill lyssna på Tomas Bannerhed och höra hans reflektioner i fågelmarkerna kan gå in på sverigesradio.se/p1 och i sökrutan skriva Bannerhed.

Då kommer man till tio stycken tiominuters program Bannerheds bevingade vänner, som sändes tidigare i år.

Här finns också en längre intervju med Tomas Bannerhed i Kulturradions program K1/K2.

/Sigrid Flensburg