Författare: Per Holmlund, Anna Schytt

Utgiven av: Votum förlag

ca pris: 229:-

Försvinner magin om man vet mycket om en glaciär, om man blottlägger en glaciärs natur?
Vill vi alls förstå hur glaciären fungerar?
Det undrar författarna till boken
Från lilla istiden till dagens klimatuppvärmning
KEBNEKAISES GLACIÄRER

Boken ger en samlad bild av glaciärforskningen i Sverige. Med Storglaciären vid Kebnekaise som favorit och modell. Den är faktiskt världens mest undersökta och utforskade glaciär.
Boken är skriven på ett lättsamt språk som inspirerar och ibland är direkt spännande.
Den beskriver hur vetenskapen växer med ny kunskap. Målande är citatet från Isaac Newton 1676 som återges i bokens inledning.
” om jag sett längre än andra så beror det på att jag stått på giganternas axlar”.
Så är det med glaciärforskningen och annan vetenskap. Och så är det med denna bok om Kebnekaises glaciärer. Den vilar på andras arbete och författarna bygger vidare med sammanställningar, egna slutsatser och egen forskning.

Sverige har långt över 200 glaciärer. För tillfället. Antalet minskar. I Tarfaladalen finns sex glaciärer. Glaciär är en massa av snö och is som rör sig av sin egen tyngd. Den kan förflytta sig, både horisontellt och vertikalt. Det krävs tyngden av cirka 30 meter is för att isen ska bli så plastisk att den börjar röra på sig.
Hans W:son Ahlmann räknas till svenska glaciologins fader. Han valde Storglaciären till modellglaciär. Den ville han lära känna, utan och innan och under en lång följd av år.
Det är hans förtjänst att Kebnekaises glaciärer har studerats mest omfattande av alla glaciärer i världen. Hans W:son Ahlmann undersökte sambandet mellan det allt varmare klimatet och glaciärernas reträtt. Och blev världsledande i att koppla glaciärernas avsmältning till klimatet.

En snöflinga som faller allra högst upp på Storglaciären rör sig genom glaciärkroppen, först som snö, den packas så småningom av snötyngden till is, transporteras från en högre punkt till en lägre, och smälter fram 2000 år senare! Om klimatet inte förändras under tiden.

Det finns ett hundratal vetenskapliga publikationer om Storglaciären i Tarfala. Allt från glaciärens inre system av vattenvägar i isen och hur vattnet påverkar isen till studier av olika metalljoner i smältvattnet som rinner från isen. Med radarteknik har det inre av glaciärern blottlagts. Med denna teknik har också Storglaciärens botten kartlagts.

En de tidiga glaciärforskarna var Fredrik Enquist. 1910 klev han av tåget i Kalixfors med många kollin, utrustningen vägde 200 kilo. Det behövdes flera båtar och roddare som stakade och rodde uppför sjösystemen till Nikkaluokta. Hans mål var att fotografera och göra en karta över Kebnekaises glaciärer. Enquist hade bla med sig en mätkamera, som konstruerats och använts av Axel Hamberg i Sarek.

Enquists fotodokumentation fick oskattbart värde för senare tiders forskare. Fotona var systematiskt tagna och kan än idag ligga till grund för tredimensionella modeller av isläget i början av 1900 talet. Då, efter lilla istiden, var glaciärerna stora. Sen dess smälter glaciärerna allt mer och drar tillbaka sina fronter.
De tidiga glaciärforskarna hade jobbiga transporter till och från Tarfala, sex mil från närmaste väg. En gång fick glaciärforskaren Valter Schytt hjälp av flygvapnet att transportera ved och utrustning till Tarfala. Två bombplan flög in över fjällen och släppte säckar med förnödenheter i fallskärm. Säckarna tålde inte knycken, som blev då fallskärmarna vecklade ut sig, så paketen föll fritt och borrade ner sig i den djupa snön. Forskarna fick leta rätt på de många paketen och kunde konstatera att det mesta ändå klarat sig hyggligt.

Kebnekaise är Sveriges högsta berg och toppglaciär. Och den mest välbesökta.
Men Sarektjåkkå ansågs en tid vara det högsta berget i Sverige. Därför besteg den franske geografen Charles Rabot denna topp 1881. När han kom hem fick han reda på att nya topografiska mätningar givit vid handen att Kebnekasie var ännu högre.
Så han gav sig iväg på en ny toppbestigning. För att spara sitt enda par slitna byxor, går han i bara långkalsonger på en rekognoseringstur från Kuopervagge mot Kebnekaise. Men turen övergår till en veritabel topptur. Utsikten från Kebnekaises sydtopp gör Rabot euforisk. Vid 19 tiden blir luften kall och Rabot börjar frysa. Först vid midnatt, efter flera timmars stapplande bland stenblock i mörker utan månljus, når de tältet.
Han var säkerligen inte först på toppen men den som först i skrift sagt han varit där.

En glaciär rör sig av sin egen tyngd, långsamt och hela tiden. Snöfält på glaciärytan kan dölja sprickor och hålrum, som bildats av smältvattenbäckar. Per Holmlund en av författarna har själv många gånger undersökt hur vattnet rinner i glaciären och klättrat ner i 50 meter djupa brunnar. Vid ytan satt Anna Schytt, medförfattaren, och säkrade Per.

Glaciärerna i Tarfala går ett sorgligt öde till mötes om temperaturen är tre grader varmare år 2100 än vid 1900 talets början. Rester av glaciärer är kvar men Isfallsglaciären är borta. Sydtoppen också. Kebnekaises nordtopp är Sveriges högsta punkt.

Slutligen, apropå frågan i början om magin försvinner om man vet väldigt mycket om en glaciär. Nej tvärtom. Författarna till boken om Kebnekaises glaciärer tycks omättliga på kunskap. Ju mer de lär sig desto starkare blir deras förundran och nyfikenhet. Och skriver de, ”den förståelse av glaciärens natur vi får väcker en ännu större vördnad inför de fenomen glaciärerna utgör och ansvar inför kommande generationer att bevara förutsättningarna för livskraftiga glaciärer”.

/Sigrid Flensburg