–hur arvet från Europas mammutstäpp väcktes till liv för blommor, fjärilar och bin.
av Emil V Nilsson
urgiven av: förlaget Natur och kultur 2024
ca pris: 250:-
Plötsligt en dag var den stora järnåldersgraven helt dekorerad med blåklockor!
Åtta år tidigare hade graven knappt synts bakom halvdöda granar trots att den legat högst upp på åkerholmen.
Det var blommor som förändrade Rävbackens framtid. Några ludna backsippor i fjolårsgräset fick författaren att stöpa om hela landskapet på åkerholmen.
Med gott humör läser man i god fart samtliga sidor i denna bok som rasar genom årmiljonerna på jordklotet. Som tur är håller Emil V. Nilsson, författaren till RÄVBACKEN, mej i handen. Han är botanist, doktor i växtekologi, med tungt vetenskapligt bagage, vilket han lättvindigt serverar läsaren.
Den yttre ramen för boken är en skogsbacke, stor som fyra fotbollsplaner. Här växer mest gran, här finns också en kal berghäll och flera fornlämningar. Två mil åt nordost ligger Uppsala.
Av denna skogsbacke vill Emil V. Nilsson tillsammans med Erica Torninger, biolog och trädgårdsmästare, återskapa det landskap som fanns innan träden kom. På denna backe vill de med egna händer öka den biologiska mångfalden. Få fler växtarter, fler insekter, mer liv! De vet att det inte räcker med att fälla träd. Men de vet ännu inte vad de ska göra eller hur det ska gå till.
Det är denna resa vi läsare får följa.
Emil V. Nilsson sätter in RÄVBACKEN i ett lååångtperspektiv!
Han börjar för 34 miljoner år sen, då var koldioxidhalten i atmosfären dubbelt så hög som idag och det växte lummiga skogar på Antarktis. Gräsmarker föds. I boken beskrivs de stora gräsätarna. Tretåiga hästar stora som hundar. Antiloper med fyra horn. Elefantsläktingar som inte vägde mer än några kilo.
Sen kom mammutar vandrande…
Jordklotet genomgår minst femtio cykler av istider under kvartärperioden. Rävbacken låg inbäddad under kilometertjockt istäcke och bidade sin tid.
Så, för 4300 år sen, reste sig en kobbe ur havet, översta stenhällen på Rävbacken! Människan och hennes boskap öppnade markerna för jordbruk.
För åttio år sen försvinner boskapen, granskogsmörkret kväverhagarna, Rävbacken förfaller.
Så 2013 flyttar Emil V. Nilsson in, ser de enstaka backsipporna, får en ingivelse och drivkraft så stark att återskapa det gamla livet till landskapet. De tre familjerna vid Rävbacken samarbetar. Redskapen är motorsåg, lie, eld och kor.
Emil V. Nilsson ger läsaren de mest fantastiska och hänfördaberättelserom hur det dolda ekosystemet under jord kvicknar till, hur växter, fjärilar, insekter och fåglar hittar tillbaka till Rävbacken.
Rödlistade arter väcks plötsligt till liv, de måste haft frön i backen som legat och väntat åravis. Vit sminkrot tittade fram efter en extrem torrsommar kombinerat med att hagmarkerna hade öppnats, rensats från träd.
Emil V. Nilsson älskar det lilla i de stora sammanhangen. Han lägger sig utomhus på natten bredvid fyra nattvioler bara för att få syn på någon av de nattfjärilar som pollinerar orkidén.
Han går med lupp och granskar. Sitter på knä och plötsligt, bredvid tre backsippor, sticker okända blad upp ur backen. Månlåsbräken! Plantan av månlåsbräken på marken framför honom kan vara resultatet av en spor som flög hit med vinden för flera år sedan.
Emil V Nilsson är en berättare och laddar spänning i sina spaningar.
Efter åtta år och tusentals arbetstimmar på att röja Rävbacken växer nu sextio plantor av backsippor, blomman som en gång satte igång omgörningen. Ja, hela 159 arter av kärlväxter i backen har författaren hittat. 43 olika svamparter, 121 olika insektsarter och han har sett 50 olika fågelarter.
Vi hade aldrig klarat det utan er! utropar Emil V. Nilsson i tacktalet i slutet av boken och vänder sig till alla de kor och hästar som hjälp till med restaureringen genom att beta i Rävbacken.
/ Sigrid Flensburg
