Författare: Yngve Ryd, Lilian Ryd
Foto: Gunilla Falk
Utgiven av: Ord&Visor Förlag
Ca pris: 280:-
 

Lilian Ryd ville slutföra ett arbete som hennes bror Yngve Ryd, död maj 2012, hade påbörjat när det gäller samiska namn och myter om fåglar. En hel del informanter har varit sakkunniga källor till hans arbete och inte minst Lilian Ryds färdigställande av detsamma. Bokens namn kom att bli Doahkke – fågelflock.

 

Boken är uppdelad i två avsnitt:

 1. Samiska fågelnamn och myter.

2. Tjuona – Fjällgåsens hemligheter

1.Första delen handlar just om samiska namn på och myter om fåglar.

Namnen kom ofta utifrån hur man såg på fågeln eller hur dess läte var. Det kan också komma från vilken nytta man hade av en specifik fågel, t. ex. som mat.

Ett bra exempel på namn utifrån läten är lappmesens, ”tjitjipäpa” eller sveriges vanligaste fågel lövsångarens, ”bujik” vilket är fågelns lockläte. Många fler härliga namn finns att lära sig.

Kapitlen 6 – 8 är särskilt spännande att läsa. De handlar om spökfåglar.

Idjasjkunjok – slagugglan är en av dom. Vuxna varnade barnen när det blev mörkt att inte vara ute och leka för då kom idjasjkujok.

En uggla som fått bli dödsbudbärare är vápáhlis – pärlugglan. Citat ur boken: ”Plötsligt bröts tystnaden av ett genomträngande skarpt skri, något halvt mänskligt, halvt djuriskt tycktes det och slutade med ett sakta gurglande, liksom när man drar åt sig andedräkten” Det var en váhpális som lät.

Stenfalken – dihttá, vilket betyder trollfågel och på engelska heter den merlin! Merlin var ju trollkarl i den berömda Artur och riddarna kring runda bordet. Lustigt sammanträffande kan tyckas.

Så fortsätter det med många fler fågelspökhistorier som jag gillar väldigt mycket. Allt är naturligtvis blandat med fakta och referenser till tidigare skrifter och till hörsägner.

Man kan säga att Yngve har varit väldigt noggrann när han forskat i detta med samiska namn på fåglar. Namnen kan komma från andra länder och andra språk och så småningom få sitt samiska namn. I andra fall finns bara det ursprungliga samiska namnet. Det finns också exempel på hur man slarvigt har översatt till samiska från våra svenska namn vilket inte Yngve är så glad åt.

2 Andra delen handlar om Tjuona – fjällgåsens hemligheter

Fram till mitten av 1900-talet var fjällgåsen ganska vanlig i våra fjäll, framförallt väster om de stora sjöarna i Badjelánnda och även kring Virihávrre och Sulidälbmá. De levde på de fina slätterna, jökelängarna, där det var rikt på gräs och inga buskar och där de kunde höra fara på långt håll och de sprang ut i närliggande vatten och blev oåtkomliga.

Orsakerna till fjällgåsens försvinnande är än idag inte utredda. Tanken på hänsynlös jakt förs ofta fram som orsak, men det finns inga belägg för att så var fallet. Det har skrivits om detta men ingen har varken sett eller hört om det på så vis att det kan beläggas som sant. I litteraturen brukar det nämnas och behandlas som ett axiom som inte behöver bevisas. Kan nämnas att så sent som 2009 stod det på SOF’s faktablad om fjällgåsen att den varit utsatt för masslakt och även Artdatabanken har en liten text om detta fortfarande 2017! Här finns många hänvisningar till olika författares och sakkunskapares uppfattning om vad som egentligen hände och förmodligen får fjällgåsen behållas sin hemlighet – tragiska hemlighet.

Denna del i Doahkke – fågelflock belyser och berättar också om det som görs idag för att återinföra fjällgåsen i vårt land. Vilka motgångar och framgångar man haft. Det är sannerligen en intressant läsning. Jag rekommenderar att ni läser denna del med stort intresse.

Boken har illustrerats med foton av Gunilla Falk, där inte annan fotograf anges. Hon har med sina bilder berikat den och belyst den.

En annorlunda bok – en läsvärd bok.
 /Cristina ”Cricco” Paulin Casplin