Författare: Kenn Kaufman
Utgiven av: ellerströms
Ca pris: 150:-
Antal sidor: 220

Utgivningsår: 2010

 

Pingviner kan flyga!

Nej förstås inte.. eller… Jo faktiskt så kan man nog säga att denna art tar höjd i amerikanen Kenn Kaufmans bok ”Bevingat liv”.
När jag tog mig an detta verk, den som kom som tvåa efter hans ” Kingbird highway”, tyckte jag först att titeln lät så där sedvanligt fånig som fågelämnet ofta drabbas av i bokform och i tidningsartiklar.

Den skulle handla om hans fågelintresse och en röd tråd och avstamp genom denna titel var hans mammas dödsbädd. Modern som genom livet varit intresserad men inte särdeles kunnig av fågelliv fascinerades av biologisonens stora kunskaper och vidsträckta resor till fjärran destinationer med exotiska observationer. Hon hade fått för sig att pingviner kan flyga och ornitologen förmådde sig inte att ta ha henne ur villfarelsen.

Hon var också bestämd med att hon vid sin hemgård sett talltitor besöka fågelbordet vilket på denna plats skulle vara totalt omöjligt. Men hon fick väl tro det…

Som sagt, jag hade lite förbehåll när jag började läsa boken, det här var väl bara en ny ”gubbe” som skulle briljera sina kunskaper… Men jag fick fel. Ju längre jag kom in i texten desto bredare blev mitt leende och på vissa sidor var jag tvungen att avbryta för att skratta lite för mig själv och på andra tankfullt imponeras av denne mans ödmjuka hållning till naturen och till dess invånare. Han beskriver arter av fåglar som är så exklusiva att knappt ingen eller väldigt få kan få räkna med att se dem men, det han värderar högst -som satt avtryck i fågelskådarsjälen, är de enkla arterna som den lilla rödhaken till exempel.

Det är en skön bok, den är överraskande, inte minst kapitlet där den unge skådaren får sina fördomar vädrade när han plötsligt står öga mot öga med ett dussin långhåriga och morska mc-knuttar:Ett sällskap som visar sig ha lite oanade intressen. Och ytterligare ett motorcykelburet gäng ”Tit-mice” och vilka det var får du minsann läsa själv.

Boken analyserar somliga skådares behov av att briljera och förklena/göra de vanliga fåglarna till något avklarat och lätt ointressant. Kaufman belyser också roande om ett drag på dvärgspov.

I slutet av boken får hans döende mor en oväntad upprättelse när sonen i mammans sista timmar i livet besöker det tysta barndomshemmet och slänger en blick ut mot fågelbordet och där plötsligt upptäcker……..

/Elsa Rensfeldt